Tysk-romerska riket

Tysk-romerska riket, formellt Heliga romerska riket av tysk nation (tyska: Heiliges Römisches Reich Deutscher Nation, latin: Sacrum Romanum Imperium Nationis Germanicæ) var en riksbildning i Centraleuropa från år 962 till 1806. Då det var som störst innefattade det inte bara dagens Tyskland utan även områden motsvarande dagens Österrike, Slovenien, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tjeckien, delar av östra Frankrike, norra Italien och Kroatien samt västra och norra Polen. Redan Karl den store använde sig av titeln romersk kejsare, vilket sågs som en länk mellan det tidigare Västromerska riket och det tysk-romerska riket. Riket grundades när Otto I kröntes till tysk-romersk kejsare 962. Grunden för riket lades dock redan i fördraget i Verdun år 843. Epitetet ”helig” lades till på 1100-talet för att markera rikets sakrala karaktär gentemot påvens maktanspråk. Uttrycket ”av tysk nation” lades till först på 1400-talet som avspisning till Frankrikes kung, ättling till Karl den stores yngre linje, som sökt göra anspråk på den romerska kejsartiteln. Efter reformationen delades de ingående staterna i en katolsk och en protestantisk grupp, vilket blev en av orsakerna till det trettioåriga kriget, som var ett splittrande inbördeskrig inom riket. Efter westfaliska freden 1648 förlorade det Tysk-romerska riket i praktiken sin politiska betydelse. Det tysk-romerska riket upplöstes formellt 1806 under det militära trycket från Napoleon I:s Frankrike. Ett antal av rikets furstendömen organiserades i stället i Rhenförbundet med Napoleon som beskyddare (protecteur). Förbundets medlemmar var formellt suveräna men fungerade i praktiken som franska satellitstater. Den 1 augusti 1806 kungjorde Rhenförbundsstaterna sitt utträde ur Tyska riket, och fem dagar senare avsade sig Frans II sin hittills innehavda kejsarvärdighet och kallade sig Frans I som österrikisk kejsare. Han hade redan 1804 antagit titeln "kejsare av Österrike" som ett svar på att Napoleon samma år hade låtit utropa sig till fransmännens kejsare. I kejsardömet Österrike inkluderades områden som aldrig ingått i det Tysk-romerska riket. Tysk-romerska riket omfattade vid grundandet år 962 cirka 470 000 kvadratkilometer, 30 procent större än dagens Tyskland, och hade uppskattningsvis en befolkningstäthet av 10 invånare per kvadratkilometer. Vid mitten av 1000-talet hade riket vuxit till mellan 800 000 och 900 000 km² och hade mellan 8 och 10 miljoner invånare. I slutet av 1200-talet uppgick befolkningen till mellan 12 och 14 miljoner, men minskade kraftigt under 1300-talet som följd av både digerdöden och många judars flykt till Polen.