salter

Salter eller jonföreningar är jonbundna kemiska föreningar som består av positivt laddade katjoner och negativt laddade anjoner sammansatta så att nettoladdningen blir neutral, det vill säga noll. Exempel är natriumklorid NaCl (koksalt) som består av katjonen Na+ och anjonen Cl− och kalciumfluorid CaF2 som består av katjonen Ca2+ och anjonen F−. I det senare fallet krävs två fluoridjoner per kalciumjon för att nettoladdningen skall bli noll. En jon kan: * bestå av en enskild atom som fluoridjonen F− eller av flera atomer som sulfatjonen SO42− * vara oorganisk som natriumjonen Na+ och kloridjonen Cl− eller organisk som acetatjonen CH3-COO−. I fast form bygger jonerna upp kristaller i ett strikt mönster. I lösningsmedel dissocierar jonerna, och rör sig mer oberoende av varandra. Således är till exempel kalciumsulfat dissocierat i en kalciumjon (Ca2+) och en sulfatjon (SO42−): En lösning av salt i vatten utgör en elektrolyt, dvs lösningens joner kan leda elektricitet, något som för övrigt även smälta salter kan göra. Molekyler som innehåller både ett katjoniskt och anjoniskt center, exempelvis aminosyror kallas zwitterjoner. Även om zwitterjoner i bokstavlig mening kan bilda salter med sig själva, i fallet aminosyror proteiner eller nylon, dissocierar den resulterade peptidbindningen inte lätt utan har kovalent karaktär. Termen "salter" används därför inte om zwitterjon-zwitterjonföreningar.