Klyvningsmönster

Klyvningsmönster kallas inom fosterutvecklingen de alternativa sätten som cellerna i ett embryo kan delas i (klyvas i), under den mitotiska delningsfasen. De mest grundläggande stegen i en organisms fosterutveckling kan säga oerhört mycket om hur dess morfologi kommer att se ut i senare stadier av dess liv, samt hur dess evolutionära historia har sett ut. Gemensamt inom gruppen metazoer är delvis att de alla bildar en blastula i ett steg av deras fosterutveckling. Hur denna blastula bildas skiljer sig dock mycket mellan de olika ingående grupperna. Klyvningsmönster syftar på utvecklingen från enskild befruktad äggcell till fullt utvecklad blastula och de celldelningar som fulländar denna process (observera att ingen storleksförrändring sker under detta förlopp). De olika klyvningsmönster som finns beror först och främst på mängden gula samt dess distribution i den befruktade äggcellen. Den första uppdelningen man kan göra är den i holoblastisk- (fullständig) och meroblastisk- (ofullständig) klyvning. Holoblastisk klyvning äger rum när mängden gula är relativt låg medan merolecital klyvning äger rum när mängden gula är relativt hög. Ägg som genomgår holoblastisk klyvning är antingen isolecitala eller mesolecitala. Isolecitala ägg innehåller en väldigt liten mängd gul-ämne som är jämnt utspritt i hela ägget. Mesolecitala ägg har medelmycket gul-ämne, i förhållande till andra ägg, koncentrerat i äggets vegetativa pol. Ägg som genomgår meroblastisk klyvning kallas makrolecitala. Makrolecitala ägg har en stor mängd gul-ämne och delas in i telolecitala och centrolecitala ägg. Telolecitala ägg har sin gula i den vegetativa polen i motsats till centrolecitala ägg där den är placerad i mitten av ägget.