hjärnhinneinflammation

Hjärnhinneinflammation eller meningit är en inflammation i de hjärnhinnor och cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen. Det vanligaste skälet till inflammation i dessa är infektion, oftast med virus eller bakterier, men det förekommer även infektion med andra typer av mikrober eller orsakas av läkemedel och vissa reumatiska sjukdomar. Sjukdomsbilden är varierande. Vanliga symtom vid akut meningit är feber, huvudvärk, illamående, kräkningar, känslighet för ljud och ljus och ibland nackstelhet. För att ställa diagnosen krävs i regel en lumbalpunktion för att ta prov från cerebrospinalvätskan som kan studeras närmare på ett laboratorium genom analyser inom ramen för klinisk kemi och klinisk mikrobiologi. Den akuta bakteriella hjärnhinneinflammationen är ett akut sjukdomstillstånd med hög dödlighet. Innan införandet av effektiva behandlingsmetoder var dödligheten nästintill total. Även vid modern högdosbehandling med intravenös antibiotika är dödligheten fortsatt hög, vid infektion med pneumokocker upp till 20 %. I Sverige är tillståndet relativt ovanligt, med en incidens bland vuxna på 2/100 000 personer och år. Patienter med akut bakteriell hjärnhinneinflammation kan bli svårt sjuka fort. En korrekt och skyndsam handläggning betraktas vara av vikt för att ge bästa möjliga prognos. Det finns även andra former av hjärnhinneinflammation ofta orsakade av virus eller spiroketer som kan ha ett långsammare förlopp, ibland med mer otydlig . Ibland förekommer blandtillstånd mellan hjärnhinneinflammation (meningit) och hjärninflammation (encefalit).